Likaväl som man frågar hur man blir författare kan man fråga varför man blir författare. Yrket har ingen egentlig utbildning. Drömmer man om att bli astronom finns utstakade vägar att gå. Skillnaden mellan författaryrket och de flesta andra är att medan astronomen har en enda stjärnhimmel att studera finns en oändlig massa sätt att författa på, så det som gäller för den ene gäller inte för den andre.
Låt mig berätta om min knaggliga väg till författarskapet och vilka lärdomar jag dragit under resans gång. Jag vet exakt när drömmen om att skriva kom in i mitt huvud. Fem år gammal var jag, hade lärt mig läsa på egen hand genom skyltarna över butikerna och på så vis fått in alfabetet i medvetandet. Ensam hemma var jag i lägenheten.
Det var så skönt tyst som det skall vara när jag läser. Jag plockade fram min systers "H C Andersens sagor", satte mig på köksgolvet, slog upp första sidan och började andaktsfullt stava mig igenom texten. Mening lades till mening, sida till sida, saga till saga och plötsligt hade jag läst min första bok!
I livet har man inte många totala lyckoupplevelser. Tio, femton kanske. Detta var min första. Upplevelsen var svindlande. Jag kunde läsa, jag svävade på moln, jag kunde läsa, inga hinder finns i hela världen, jag kunde läsa, universum var mitt; jag kunde läsa! I denna överväldigande känsloberusning vet jag att jag tänkte så här: Är det så här fantastiskt att kunna läsa måste det vara lika fantastiskt att kunna skriva. Vid fem års ålder bestämde jag mig för att bli författare. Jag kan inte minnas att jag någonsin har velat bli något annat. Så jag valde inte yrket - det var yrket som valde mig. Egentligen är det inte ett yrke utan ett sätt att leva. Fortfarande vid 63 års ålder är jag lycklig när jag jobbar med orden. Som författare kan jag inte komma ihåg en enda plåga och inte ens en enda tråkig stund.
Med hjälp av den tidens trubbiga blyertspennor fyllde jag skrivböcker och block med texter av alla de slag. Jag skrev och skrev och när jag inte skrev så läste jag. Hunger efter ord har följt mig genom livet. Allt med bokstäver fann en hängiven läsare inuti mig; böcker, tidningar, texter på förpackningar, reklamaffischer, spårvagnsbiljetter. Texten satte fantasin igång. Ett enda ord kunde bli till en berättelse i huvudet. Jag hade tur som växte upp i en tid då ingen teve fanns och bara en radiokanal, få hade grammofon och skivorna var dyra. Man gick på bio, man läste och slapp bli splittrad av alla de lockelser i ljud och bild som står till buds idag.
1. Läs
Första rådet till en blivande författare är alltså: läs så mycket du kan och orkar och gärna lite till. Läs olika sorters författare för att få olika sorters språk i medvetandet. Svenskan är rikt på synonymer. Behärskar du dem kan du uttrycka dig variationsfyllt och intresseväckande.
2. Lär
Andra rådet är att läsa kända texter flera gånger och försöka förstå varför de anses så bra. På vilket sätt har författaren lyckats fånga intresset? Varför blir man så engagerad? Hur har orden använts i sammanhangen? Läs också texter som anses usla. De riktigt usla är mest lärorika. Hur kan det komma sig att författaren misslyckats? Om ämnet är viktigt – hur kunde han eller hon sjabbla bort det? Läsning av andras texter är den blivande författarens högskola. Tro inte att du är färdig författare på en gång. Jag har hittat noveller jag skrev då jag var elva, tolv år gammal och t o m en sorts sjörövarroman, "Santa Marias undergång". När jag började läsa dem ett halvt sekel senare var det med ett litet leende på läpparna, men leendet stelnade snart. Hade jag verkligen skrivit denna fruktansvärda soppa! Var jag så eländig i mitt språk, så bottenusel i att uttrycka mig? Jag rodnade av ställföreträdande skam över att inte ha varit bättre då jag trodde att jag var bra, men tröstade mig med att någonstans måste man börja. Är det en mil man skall gå är det tvunget att ta första steget.
3. Öva
Tredje rådet blir alltså att du skall öva och öva och åter öva. Har du talang skriver du först dåligt, så småningom mindre dåligt, avancerar till ganska hyggligt, går över till rätt bra och så småningom läsvärt. Undantag finns. Genier har visat sin snillrikhet vid den åldern då man ännu går i kortbyxor, men för de allra flesta nu kända och berömda författare gäller regeln att de har övat, finslipat och noga tänkt över sina texter. Skriv en mening. Fundera över den. Kan vad du vill ha sagt med den meningen uttryckas på ett annat sätt? Kortare? Mera nyansrikt? Fylligare? Om du arbetar på det sättet kommer till sist känslan för valörer och skiftningar att sitta i hjärna och fingertoppar så att du utan ansträngning kan forma texten efter din både medvetna och omedvetna vilja.
4. Finn din ton
Fjärde rådet lyder: finn din egen ton, ditt eget sätt att berätta. Om man beundrar en eller flera författare försöker man som skribent härma idolernas språk. Själv gjorde jag det misstaget. När jag började i skrivarbranschen var det ett sätt att författa på modet som inte passade mig alls. Eftersom jag var så oerfaren trodde jag att det var så här det skulle vara och anpassade min stil efter de stora namnen. Det tog många förspillda år innan jag insåg att en kopia aldrig kan bli lika bra som ett original. Således: Gör klart för dig var du är bäst på, vad som passar just dig, hur du vill berätta och framför allt vilken sorts skrivande du vill ägna dig åt. Det finns behov av alla sorters böcker, alla typer av förmedlad kunskap. Gillar du spänning har du ett stort fält att bearbeta. Är kärlek det du vill skildra är fältet ännu större. Eller måhända du vill resa och därefter skriva böcker om dina erfarenheter. Gör det då – men se till att du kommer med nya synpunkter och inte mal gammalt tankegods. I allt du skriver finns faran att du upprepar vad andra presenterat. Det är ytterligare starkt skäl till att du bör läsa och åter läsa andras texter. Du måste veta vad det är du vill förmedla till läsaren och hålla dig till det. Är det fred i världen du vill åstadkomma med skrivandet må det bli så, men blanda då plötsligt inte in omsorg om sälarna i texten. En läsare orkar bara engagera sig i en sak, men om du gör det skickligt blir engagemanget så mycket starkare om det blir osplittrat. Kanske du har läggningen att "bara" underhålla. Då är ditt budskap; underhållning behövs för den själsliga jämvikten. Förstör inte det genom att plötsligt i kapitel nio bli gråtmilt sentimental som om du med ens inte tror på det du gör utan måste kasta in annat för att tas på allvar. Tro på din text, så tror också läsaren på den.
5. Gör levande
Femte rådet blir att du skall skriva om det du känner till. Kan du inte alla detaljer vet du hur man tar reda på dem. För att göra en gestalt i din skildring levande måste du kunna klä dig i hans kläder, krypa in under skinnet på personen, vara honom eller henne. Det kan du bara göra om du kan identifiera dig med gestalten. Personen kan vara god eller ond, rik eller fattig, gatsopare eller bankdirektör, men din erfarenhet måste stå i klang med personens. Skildringen blir subjektiv, riktad från ett håll, och då kan du göra starka och engagerande berättelser.
6. Skriv om
Sjätte rådet är att du skall lära dig författaryrkets hantverkskunskap. I vad man än skriver om behöver man kunna genrens speciella villkor. Om du skriver om spänning, så lär dig hur stora svängar du kan ta ut. Här ligger en stor del av den genrens konst, att veta vad berättelsen tål. Håller man sig precis inom svängen biter läsaren på naglarna och håret reser sig för att det är så spännande. Tar du i ett snäpp för mycket skrattar läsaren istället – det håller inte, blir för överdrivet. Ta i med svängarna för pukor och trumpeter. Läs sedan texten med kritiska ögon. Ta ner, minimera, stryk det som känns överdrivet – och du är inne i de stora svängarna igen! Likaså när du vill skildra kärlekens irrfärder. Genren är mycket svår, men de som lyckas göra läsaren lyckligare, så lycklig som man blir när två hjärtan, i det här författaren och läsarens, slår i samma takt. Här finns så mycket glädje att skildra, men också så mycket sorg att det är lätt att gå ett steg längre än vad som är rimligt. Texten blir patetisk. Det innebär att den känns falsk eller överdrivet känslosam. Använd inte ett utslitet bildspråk. "Hon var spänd som en stålfjäder". Denna stålfjäder har varit spänd i tusentals böcker och har ingen spänst alls i sig. Om du vill likna någon vid något – ansträng dig att finna nya och överraskande bilder. Särskilt viktigt är detta förstås om du skriver poesi. Inget drar ner en dikt så mycket som när bilderna känns utslitna. Öva i bildtänkande. Hitta på, låt fantasin löpa fritt och skriv ner alla idéer som rinner till. Sovra sedan, förändra och förbättra tills bilden känns ny, fräsch och oväntad. Disponera ditt material på ett dramatiskt välavvägt sätt. Ser du en pjäs eller en film märker du hur skildringen består av många olika moment som tillsammans bildar en helhet. Man får inte slarva med delmomenten. Då faller hela den bärande bron. Har du en spännande scen får du inte fortsätta direkt med en ny, spännande scen. Du måste bygga upp nästa spänningstopp med ett lugnare avsnitt. Även detta skall vara engagerande och peka framåt, annars upplevs texten bara som transportsträcka. Sådana skall du undvika som förkylda bekanta i influensatider. Mata således inte läsaren med samma sorts föda i en hel bok, utan variera kosten till gastronomisk måltid. Då blir läsaren nöjd och mätt och längtande efter din inbjudan till ny litterär middag.
7. Skelettet först
Sjunde rådet är att börja med slutet. När du börjar få fason på dina funderingar och tycker att du har material som räcker till en bok gör du synopsis, alltså en kort sammanfattning av hela historien. Då har du skelettet klart. Din uppgift blir att förse benen med kött, blod, brosk och inälvor och sedan blåsa liv i skapelsen. Det allra viktigaste är att du har slutet glasklart för dig. Då blir varje handling i boken delmål till slutstationen. Allt det du skriver blir logiskt och konsekvent. Om du inte har slutet klart för dig utan skriver på gehör och känsla kommer du att hamna i ett träsk där du går ner dig mer och mer för varje steg du tar.
8. Luras inte
Åttonde rådet blir: lura inte läsaren. Fullfölj det du en gång presenterat som viktigt. En gammal regel i film lyder att om du visar en pistol i början av filmen måste den fyras av innan filmen är slut. Låt inte en intressant person bara försvinna i det blå som om du glömt honom eller henne. Ger du ingen förklaring på att han eller hon är borta från handlingen kommer läsaren bara vänta på och längta efter den personen. Utlovar du att Maria och Mats planerar att resa bort tillsammans för första gången blir läsaren våldsamt besviken om så inte sker eller om du inte vidrör planen mer.
9. Var konsekvent
Nionde rådet vill jag formulera så här: se till att dina figurer är konsekventa i sina handlingar. Du är skaparen av personerna och förser dem med utseenden och egenskaper. Var och en får sin bestämda karaktär. Men om du gör en människa ondskefull måste du löpa linan ut och inte låta personen utföra en handling som går stick i stäv med detta. Gör inte läsaren förvirrad – om det nu inte skulle vara ett särskilt berättarknep i en alldeles speciell situation – genom att han inte förstår sig på eller känner igen dina figurer. Är en människa beskriven som en trofast och riktigt god vän kan denne inte svika när det gäller. Det som oftast annars gör en hygglig roman dålig är att författaren inte låter personen följa de givna karaktärerna.
10. Njut
Tionde rådet kommer från hjärtat: njut av skrivandet! Tyck att det ingenting roligare finns på denna jord än att sitta vid maskinen och få berätta för andra. Vissa författare ser sitt arbete som en stor plåga, men varför har de då valt yrket? Det måste finnas lättare sätt att tjäna ihop till det dagliga brödet. Nej, tycker man när man vaknar på morgonen att äntligen får jag sätta mig vid min kära maskin igen blir livet en författarfest. Och vill du verkligen bli författare kan jag tala om för dig att underbarare jobb finns inte. Är du redo att ta itu med dina texter, är envis och inte ger upp för motgångar, kan jag garantera dig det mest meningsfulla och givande yrke världen kan erbjuda. Välkommen in i en stor, varm gemenskap!
Artikeln är tidigare publicerad i Amelia nr 16/97 och publiceras här i reviderad form med författarens tillstånd.
Från Författarcentrum Öst
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar